jag ville verkligen inte att allt skulle bli såhär, jag vill inte ljuga för er,  jag vill kunna va ärlig! och till alla jag svikit förlåt mig, jag hoppas ni förstår att jag ångrar det något sjukt! visst jag har ångest för jag ljög för min familj, riktig ångest! men det blir väl lätt så när man e kär ;$.. men jag ber om ursäkt för jag har bettet mig som en idiot, jag ska försöka bättra mig, jag svär!

varför gör man så mycket man vet man kmr ångra?
varför gör man saker när man vet koncekvenserna?
varför lyssnar jag bara inte och förstår?
varför kan jag inte bara börja lyda& fatta!?

jag söker uppmärksammheten, det känns som den kommer när
jag gör ngt jag inte får eller när jag ljugit, men jag vet själv att
det inte är någon bra uppmärksamhet, jag vill kunna få berömm&
en kram eller klapp på axel och höra " va bra pernilla!" eller något
likande, men det får jag ju inte, därför måste jag göra ngt för att 
höra dom tala om ngt jag gjort, det är de som e grejen. 
men till dom vänner jag svikit, jag har varit självisk&
otacksam, jag hade underbara vänner& visst har jag
de idag med, men det är inte samma sak, varför skulle
jag börja bråka? varför inte bara ignoera de? varför
skulle jag alltid göra allting till en så stor grej, men
många av dom jag har idag har jag svikit, för killar,
och för min syster, men det blir lätt så när man
inte tänker klart i första eller andra sekunden,
jag valde sidor när två vänner bråkade, men har
slutat med de idag, bråka två av mina kompisar
ignoerar jag det, jag tänker inte lägga mig i &
det har jag sagt till alla som suttit och snackat
skit om den andra personen till mig, jag vill
inte höra, för den andra personen är också
min vän! ja, jag ber så mk om förlåtelse till
alla jag svikit och sårat& ljugit för! ångest för livet!