gud jag har så mycket inom mig som bara vill ut, får spel på att jag inte får träffa min pojkvän när& var jag vill,  men jag får skylla mig själv, det är mitt eget fel.. men jag tackar gud att han inte ger upp& står brevid mig& kämpar, jag har bestämmt mig att kämpa för de som betyder för mig& för det jag älskar! jag kommer kriga för oss baby, jag kommer gör allt för att detta ska bli bra.. men det är inte bara det, de är så mycket mer, men inerst inne vet jag vad det är, men jag vill inte ta upp de, för jag vill inte förstå själv, därför vet jag inte själv, kanske man ska göra de mamma tycker.. gå till en psykolog och prata ut? eller vafan ska jag sitta där och berätta hela mitt fucking liv, nej de vill jag inte.. jag väljer då att kämpa själv, och klara av svåra stunder fast jag e nykter i huvet.. jag ska klara detta! men jag tror jag lät livet fucka mig innan jag börja fucka de, och då va det försent, nu känns det som jag står på en platta och går runt och runt och inte har någon väg att gå, snälla gud, hjälp mig! kan ingen bara sträcka ut en hand och dra mig iväg, dra mig iväg till drömmarnas land. men det viktigaste är att jag inte faller tbx till där jag va innan.. elr hamnar i samma deperation som förr.. jag tar gud till dom jag har idag, dom som tog min hand och hjälpte mig upp därifrån. ni är guld värda hoppas ni vet de! men ingen kommer någonsin förstå& jag vet inte vilken väg jag ska gå. :( jag älskar er andreas bjelk, caroline stadler& anna lektorp! <3


                                                                                                                                    '* hands up for all my babes! <3